Oj då! Alla som röstade, röstade faktiskt rätt. Det var bild nr 2 som var originalet. Det var tydligen för lätt för er, så nästa gång ska det bli lite svårare.
Här kommer bilden i ett stort format. Klicka på bilden för en större bild.
Grönsnabbvinge är en liten fjäril med karakteristiskt grön undersida.
Den finns i stort sätt i hela landet förutom i fjällen. Grönsnabbvingen är ganska så orädd av sig. Om man är försiktig och smyger sig fram, kan man betrakta den ganska så länge innan den flyger upp. Och den sätter sig igen efter ett par sekunder, oftast på samma gren som den lämnade eller strax intill.
Färgen på översidan är enfärgad gråbrun och vingspannet är ca 23-25 mm. Den flyger från mitten av april till början av juni.
Så ni har en lång tid på er för att studera Grönsnabbvingarna.
Ett tips är att leta efter dem i gläntor och gles tallskog. Dem verkar ha en förkärlek till enbuskar, man ser dem ofta sittande i en enbuske eller något som är heltäckande grönt.
Vad gör man med en höghastighetskamera?
Jo man tar med den ut i naturen och filmar flygande insekter. Effekterna är imponerande, man ser varje vingslag som insekterna gör. Kameran filmar med en hastighet på 1000 bilder i sekunden. Titta på filmen så får ni se.
I dag så tog jag min sedvanliga fototur och gick upp till kohagen. Mitt mål var att fotografera Styvmorsvioler och Gullpudra. Bredvid bäcken fanns det några Gullpudran och dessa ville jag tag några bilder på.
Så jag går ner och börjar att fotografera hukandes. När man efter ett tag har fotograferat, så vill man byta ställning för att få en ny vinkel på objektet. Sagt och gjort så skulle jag flytta mig åt vänster, ett par decimeter.
Precis när jag ska flytta över vänsterfoten, upptäcker jag en lite harunge där jag tänkte placera min fot. Jag lyckas att hejda mig och balanserar på ett ben, innan jag åter får balansen.
Tankarna far runt i huvudet, tänk om jag hade satt foten mitt på harungen. Den skulle bli platt som en pannkaka. Usch hemska tanke. Jag som är en sann naturvän, som knappt kan slå ihjäl en fluga, skulle ha trampat ihjäl en harunge. Jag skulle nog inte blivit mig själv på flera veckor. Men jag är jag glad att jag han med att hejda mig och räddade på så sätt harungens liv.
Med hjärtat i halsgropen så tar jag några bilder på harungen och går där i från. Man vill inte störa dem för mycket. Under hela tiden ligger ungen och trycker i gräset och jag som trodde att den skulle springa iväg.
När jag går hemåt, så slår nästa tanke mig.
Vad skulle ha hänt om harungen plötsligt hade sprungit där i från? När man i full koncentration fotograferar en blomma. Tänk er att något så stort som en harunge bara två decimeter i från er, skulle prassla till och röra på sig. Jag skulle nog få en hjärtattack och dött på kuppen. Eller åtminstone legat raklång i bäcken. Brrrrrr!
Här är bilderna på harungen.
Det är inte lätt att upptäcka harungen, när den ligger och trycker i gräset. Det är tur att jag hade ögonen med mig i dag.
Hur många är det som har sätt Gullpudra stå i full blom på vårkanten?
Det kanske inte är så många efter som den gärna växer där det är blött t.e.x. vid bäckkanter, källor och kärr. Men vi i Valdemarsvik har nöjet att få se den blomma längs med banvallen i riktning mot Gusum.
Den är en ganska så liten flerårig ört som blir ca 10 – 15 cm hög. Blommorna är ca 5 mm breda, i en kvastlik ställning i stjälktoppen. Gullpudra förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige.
Jag tycker att den är en härlig liten gul blomma som behöver få lite uppmärksamhet och nu på våren så pratar alla om blåsippor, vitsippor och tussilago blommor.
Men som sagt var så finns det så många fler vårblommor i vårt avlånga land.
Ut och upptäck vår andra vårblommor.
Ta gärna med en lite kikare på er vårpromenad så slipper ni att krypa eller bocka er ner för att se Gullpudra blomma.
Jag tog mig en lite runda med kameran efter jobbet. Och i vanlig ordning fick mitt macro objektivet följa med, efter som mitt mål var att fotografera lite vårblommor.
Medans jag håller på och fotografer en styvmorsviol, så hör jag att det prasslar en bit bort från mitt håll. Man blir ju nyfiken och tittar upp och där kommer en ekorre med en kotte i munnen. Ekorren var ca 20 meter bort och den måste jag bara fotografera, men jag visste att jag bara hade med mig macrot.
Skulle det gå att fotografera ekorren med macrot?
Jag måste bara testa för att se vad macrot går för. Och jag blev mäkta imponerad över vad objektivet klarar av.
EkorreSciurus vulgaris Efter denna bild så smyger jag fram lite till. Men han vill inte vara med, än han klättrar högre upp i trädet.Men jag tar några ytterligare steg framåt och tar några bilder till.
Jag skulle tro att jag är ca 15 meter i från ekorren. Och nu sitter han kvar i lugn och ro, så att jag kan ta flera bilder när han sitter och äter sin kotte.
EkorreSciurus vulgaris
EkorreSciurus vulgaris
EkorreSciurus vulgaris
Jag får säga att jag är ganska så nöjd med mitt Sigma EX 150/2,8 DG HSM APO Macro 1:1 och bilderna talar för sig själv eller vad säger ni?
Och för någon vecka sedan fotograferade jag även en räv på mycket långt håll.
Jag skulle tro att räven är ca 120-130 meter bort. Det är inte världens bästa bild, men man ser klart och tydligt att det är en räv som springer över åkern.
Och det trodde jag inte att det skulle gå att fotografera med ett macro objektiv på det här sättet. Det är tydligt att objektivet har många användnings område.
Räven fotograferad med Sigma EX 150/2,8 macro på 120-130 meters håll.
Hasselsnoken är en av de sällsynta och minst kända av de svenska ormarterna. Hasselsnoken finns här i Östergötland samt i södra delarna av Sverige, främst längs ostkusten från Skåne till Uppland och på västkusten.
Efter som hasselsnoken ser nästan ut som en huggorm, förväxlas den ofta med huggorm och många exemplar mister livet på grund av det. Hasselsnoken saknar gifttänder och är helt ofarlig för människan. Hasselsnoken är brun, har två parallella rader med mörka fläckar längs kroppen och helt släta fjäll. Huggormen har en mörk rad. Arten är fridlyst i Sverige, liksom de övriga ormarna.
HasselsnokCoronella austeriaca
HasselsnokCoronella austeriaca Klicka på bilden för en större bild.
HasselsnokCoronella austeriaca Runda pupiller
HasselsnokCoronella austeriaca Här ser man de två mörka parallella raderna.
Att möta en orm tidigt på våren är ett av våra vårtecken. Och jag möte en söt liten huggorm härom dagen. Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt.
Men det är inte ofta jag träffar på dessa ljusa huggormar, dom som jag träffar på är nästan helt svarta. Det kan ni se på bilderna som jag har tagit.
HuggormVipera berus
HuggormVipera berus
HuggormVipera berus
HuggormVipera berus
HuggormVipera berus Ljus färgad variant
HuggormVipera berus Huggorm med rödbrun grundfärg. (Äsping)
English main page
Svenska huvudsidan
Svenska Vykort
Nya Bakgrundsbilder
Djurbilder
Landskapsbilder
Vinterbilder
Skärgårdsbilder
Blommorbilder
Bloggbakgrunder
Senaste kommentarer