Gullpudra

Hur många är det som har sätt Gullpudra stå i full blom på vårkanten?
Det kanske inte är så många efter som den gärna växer där det är blött t.e.x. vid bäckkanter, källor och kärr. Men vi i Valdemarsvik har nöjet att få se den blomma längs med banvallen i riktning mot Gusum.
Den är en ganska så liten flerårig ört som blir ca 10 – 15 cm hög. Blommorna är ca 5 mm breda, i en kvastlik ställning i stjälktoppen. Gullpudra förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige.

Jag tycker att den är en härlig liten gul blomma som behöver få lite uppmärksamhet och nu på våren så pratar alla om blåsippor, vitsippor och tussilago blommor.
Men som sagt var så finns det så många fler vårblommor i vårt avlånga land.
Ut och upptäck vår andra vårblommor.
Ta gärna med en lite kikare på er vårpromenad så slipper ni att krypa eller bocka er ner för att se Gullpudra blomma.

Gullpudra Chrysosplenium alternifolium
Gullpudra Chrysosplenium alternifolium

Gullpudra Chrysosplenium alternifolium
Gullpudra Chrysosplenium alternifolium

Gullpudra Chrysosplenium alternifolium
Gullpudra Chrysosplenium alternifolium

Gullpudra Chrysosplenium alternifolium
Gullpudra Chrysosplenium alternifolium

Gullpudra Chrysosplenium alternifolium
Gullpudra Chrysosplenium alternifolium

Fler bilder på blommor hittar ni här

Härliga vårblommor Nagelört
Vårblomma som blev en höstblomma

Andra bloggar om: , , , , ,
Är det intressant?

3 thoughts on “Gullpudra”

  1. Ja det var en fin blomma .. har nog aldrig hört talas om den ..det är nog som du säger att alla pratar om de vanliga vår blommor som man känner till . så det var ju bra att man fick se att det finns fler:)

  2. hm, undrar om en finns här?

    jo det är mest vitsippor, blåsippor och tussilago som syns som folk känner till,, men tittar man på de lite mindre som man knappt ser så är det oftast vackra blommor,, 🙂

    fina bilder..

    ha en skön söndag

  3. Ja Gullpudra är ett av mina barndomsminnen. Den växte tätt vid ett litet kärr i Käppala på Lidingön.Min far var amatörbotanist och lärde oss. Nu skriver jag en bok om min barndoms Käppala. Då går jag på Merkuriusvägen och minns plötsligt blommorna och kärret, där nu är väg och hus. Och så får jag fram dina bilder i bloggen. Tyvärr skulle dom inte göra sig i svartvitt och jag skulle väl ändå inte få använda dom. Har försökt få reda på om den finns någon annan stans på Lidingö.

    Fantastiska bilder var det i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.