Apr 02

Videfuksen är en sällsynt gäst från Finland som uppträder  invasionsartad  i vårt land. Den är en kraftig flygare som kan tillryggalägga långa sträckor och vissa år flyttar i stora antal. Denna Videfuks kan även komma från östra Europa. Sedan 2005 har den påträffats i Sverige ett flertalet gånger. Tidigare har den invaderat främst under åren 1954 till 65. Under 2011 påträffade ovanligt många observationer. Totalt 31 observationer och 48 individer och då främst i Småland, Blekinge, Öland och Uppland. Här i Östergötland har den aldrig tidigare påträffats, men med största sannolikhet så har den varit i Östergötland även under tidigare år. Men det troliga är att man har förväxlat den med Körsbärsfuksen.
I södra Finland finns det en population och det är från denna population som våra Videfuksar troligen härstammar ifrån. I Ryssland och Ukraina finns en stabil population. För Europa är populationen kraftig minskande. För Sveriges del verkar det som att trenden pekar uppåt.

Videfuksen är mycket lik körsbärsfuks (Nymphalis polychloros), men skiljs främst på de ljusare benen. Körsbärsfuksens ben är mörka. Ovansidan av vingarna har den ett bredare brunsvart band, flikigare ytterkontur och dels har den en jämn och varmare rödorange grundfärg. Den har ett mörkt utkantsband som är mera diffus inåt än Körsbärsfuksen. Undersidan av vingarna har den en marmorerad brun färg  i olika nyanser och en ljusare brunt fält mitt på. Längs båda vingarnas kanter finns ett mörkblått till svart glänsande band.

Man kan se dem flyga på ängsmarker, våtmarker, buskmarker och skogsgläntor och då gärna högt uppe i trädkronorna. Dom sätter sig gärna på stenar och trädstammar för att vila och värma sig i solen. Och det är då man ska passa på och fotografera dem, om man har tur vill säga.

Övervintrande fjärilsarter: Citronfjäril, Påfågelöga, Nässelfjäril, Sorgmantel, Vinbärsfuks, Körsbärsfuks och Videfuks.

Videfuks – Yellow-legged Tortoiseshell

Vingspannet är från 57 till 71 mm. Flyger under två perioder, den första är från början av April till början av juni. Andra flygtiden inträffar från mitten av juli till mitten av augusti. Larven lever på olika videarter och då främst på sälg och gråvide. Den tillhör familjen Praktfjärilar underfamilj Vinterpraktfjärilar.

Videfuks Nymphalis xanthomelas
Videfuks Nymphalis xanthomelas

Videfuks Nymphalis xanthomelas
Videfuks Nymphalis xanthomelas Ljusa ben.

Videfuks Körsbärsfuks
Körsbärsfuks mörka ben  Videfuks ljus ben

Videfuks Nymphalis xanthomelas
Videfuks Nymphalis xanthomelas

Videfuks Nymphalis xanthomelas
Videfuks Nymphalis xanthomelas

Videfukskarta 20120401
Karta över Videfuks observationer fram till och med 20120401

Fler fjärilar ser ni här:

Hagtornsfjäril
Allmän metallvingesvärmare
Violettkantad guldvinge
Nässelfjäril
Körsbärsfuks
Citronfjäril
Kålfjäril
Eldsnabbvinge
Slåttergräsfjäril
Storfläckig pärlemorfjäril
Allmän bastardsvärmare

Andra bloggar om: , , , ,
Är det intressant?

Skriven av Rolf \\ tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Feb 16

Sandgräsfjärilen träffar man oftast på bergsknallar och klippor/hällmarker som har lavar och torrmarksgräs som underlag. Det gäller att ha ögonen med sig om man ska upptäcka denna väl kamouflerade fjäril. När den har slagit ihop vingarna och fält in övre vingpar så är det ytterst svårt att upptäcka den. Om dom sitter helt stilla finns det ingen möjlighet för oss att upptäcka dem. Men oftast blir dom skrämda och flyger bort en liten bit. Och då gäller det att följa dem med blicken för att se vart dom landar. Missar man det så är det kört.

När dom sitter på hällmarker eller på sandiga områden så är undersidans färgkombination perfekt. Färgerna går från mörkbrunt och grått med vita svaga linjer. Övre undersidan har ett svart öga med en vit prick. Den har en svagt gulorange fält med inslag av bruna kanter. Ovansidan har en brun grund med flera fält av orange. I fälten finns två svarta ögon på övre vinpar och ett öga på nedre vingpar.

Sandgräsfjärilen är lite knepig att fotografera och den vanligaste bilden är sittandes på marken med övre vingpar indragen under nedre vingpar. Och det brukar inte bli spännande och vacker bild på fjärilen. Jag har bara fått se dem sittandes på en blomma en enda gång, under mina tio år som fjärilsinventerare. Och det var på en ljungblomma augusti 2006.

Sandgräsfjäril – Grayling

Vingspann från 43 till 55 mm. Flygtiden infaller från början av Juli till mitten av September. Larven lever på olika gräsarter som sandrör. Sandgräsfjärilen finns i dom södra delarna av vårt land och då främst längst med kustområdena. I Östergötland, Öland, Gotland och Sörmland finns dom i hela landskapen. Den tillhör familjen praktfjärilar i underfamiljen gräsfjärilar.

Sandgräsfjäril Hipparchia semele
Sandgräsfjäril Hipparchia semele

Sandgräsfjäril Hipparchia semele
Sandgräsfjäril Hipparchia semele

Sandgräsfjäril Hipparchia semele
Sandgräsfjäril Hipparchia semele

Sandgräsfjäril Hipparchia semele
Sandgräsfjäril Hipparchia semele

Sandgräsfjäril Hipparchia semele
Sandgräsfjäril Hipparchia semele

Sandgräsfjäril Hipparchia semele
Sandgräsfjäril Hipparchia semele

Fler fjärilar ser ni här:

Hagtornsfjäril
Allmän metallvingesvärmare
Violettkantad guldvinge
Nässelfjäril
Körsbärsfuks
Citronfjäril
Kålfjäril
Eldsnabbvinge
Slåttergräsfjäril
Storfläckig pärlemorfjäril
Allmän bastardsvärmare

Andra bloggar om: , , , ,
Är det intressant?

Skriven av Rolf \\ tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Jan 06

Skogsnätfjärilen är vår vanligaste nätfjäril, övriga nätfjärilsarter har dom senaste åren gått kraftigt tillbaka. Till utseendet har den på ovansidan av vingarna en orange grundfärg med mörkbruna nätmönster. Denna art kan se väldigt olika ut från individ till individ, från ljust orange till nästan helt mörkbrun med några enstaka orange fläckar.
Undersidan av vingarna har den har också ett nätmönster, men ser lika ut på alla individer. Färgerna går från svarta linjer, med orange och vita fält. Längst ut på vingarna har den halvmåne formade fält med en sömnlinjefärg från ljusgul till gul. Det som särskiljer från Veronikanätfjärilen är att skogsnätfjärilen har en hel cell längst ner på undersidan av vingspetsen. Medans veronikanätfjärilens fält är delad med en svart linje.

Den är allmän i skogstrakter som har inslag av öppna fält och trivs utmärkt på hyggesmarker. Den flyger även på blomrika ängsmarker och betesmarker samt på grusvägar där vägrenskanten har en riklig blomfauna. I norr är den mera sällsynt och därför föredrar den sydvända branter som solen värmer upp. Denna art kan vara talrik på den ena lokalen medans nästgårds saknas den helt. Den är en kraftig flygare som kan flyga långa sträckor för att finna en partner. Tillsammans med Citronfjäril, Rapsfjäril och Skogsvitvinge kan man träffa på dem långt in i skogen.

Skogsnätfjäril – Heath Fritillary

Skogsnätfjärilen har en vingspann från 29 till 46 mm. Flygtiden infaller från mitten av Juni till Augusti. Kan få en andra generation om vädret tillåter. Larven lever i huvudsak på kovallarter, teveronika, axveronika och svartkämpar. I Sverige finns den från Skåne i söder och längs med Norrlandskusten. Tillhör familjen Praktfjärilar i underfamiljen nätfjärilar.

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia Mörk individ

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia Hel cell längst ner syns tydligt på denna bild.

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia Parning

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia Ljus individ

Skogsnätfjäril Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Melitaea athalia

Fler fjärilar ser ni här:

Hagtornsfjäril
Allmän metallvingesvärmare
Violettkantad guldvinge
Nässelfjäril
Körsbärsfuks
Citronfjäril
Kålfjäril
Eldsnabbvinge
Slåttergräsfjäril
Storfläckig pärlemorfjäril
Allmän bastardsvärmare

Andra bloggar om: , , , ,
Är det intressant?

Skriven av Rolf \\ tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,