Kategoriarkiv: Reptiler

Vanlig snok

Snoken finns i hela Europa utom på Irland och i de nordliga delarna av Norden.
I Sverige förekommer snoken upp till strax söder om Sundsvall. Snoken är den ormart som är mest skygga, den flyr genast när den känner av markvibrationerna från våra fotsteg. Huggormen där i mot flyr inte lika snabbt undan, utan stanna gärna kvar ett tag och man kan fotograferad den i lugn och ro.
Att fotografera snokar är mycket svårare, man måste smyga sakta och försiktigt fram utan att stampa i marken. Att snoken är så rädd kan bero på att den saknar gift och i stället flyr.

Det vanligaste kännetecknet är den vita eller gula fläckar på vardera sida av nacken.
Dom vanligaste färgkombinationerna är gröngrå till brun och här i Östergötland finns dom som nästan svarta eller mycket mörka. Snokens pupillerna är runda och inte som huggormens, som har långsmala ögon.
Man kan även se små mörka prickar längs ryggen, men på mina mörka snokar är det svårt att se dem. Men jag har några bilder där även dessa prickar syns. Snoken är en utmärkt simmare och den trivs i sjöar och dammar.

Vid banvallsdammen brukar det finnas många snokar som har sina jaktmarker. Där brukar dom jaga grodor och paddyngel, efter som det inte finns någon fisk i dammen. Fisk är annars en av snoken huvudföda. Snoken är vår största orm med en längd upp till 140 cm.

Har man ormar på sin tomt så är det bättre att fånga in dem, än att slå ihjäl dom. Använd en hink med plastlock och kör minst 2 kilometer från hemmet, gå den sista biten för utplacering i skogen.

Arten är fridlyst i Sverige, liksom de övriga ormarna.

Vanlig snok Natrix natrix
Vanlig snok Natrix natrix

Vattensnok Natrix natrix
Vattensnok Natrix natrix

Vanlig snok Natrix natrix
Vanlig snok Natrix natrix

Vanlig snok Natrix natrix
Vanlig snok Natrix natrix

Vanlig snok Natrix natrix
Vanlig snok Natrix natrix Mörka prickar längs med ryggen

Doris Andersson har skickat in bilder på ett ormskinn från en ömsning . Skinnet mäter 120 centimeter långt.


Foto: Doris Andersson


Foto: Doris Andersson

Fler reptilbilder hittar ni här:

Svenska ormar
Ormöga 2
Ormögon
Skogsödlan
Vattensnok eller vanlig snok
Hasselsnok
Huggorm ett vårtecken

Hasselsnok

Hasselsnoken är en av de sällsynta och minst kända av de svenska ormarterna. Hasselsnoken finns här i Östergötland samt i södra delarna av Sverige, främst längs ostkusten från Skåne till Uppland och på västkusten.
Efter som hasselsnoken ser nästan ut som en huggorm, förväxlas den ofta med huggorm och många exemplar mister livet på grund av det. Hasselsnoken saknar gifttänder och är helt ofarlig för människan. Hasselsnoken är brun, har två parallella rader med mörka fläckar längs kroppen och helt släta fjäll. Huggormen har en mörk rad. Längd ca 60 – 70 cm.

Den äter i första hand ödlor men tar även möss, insekter och ormar. Är det större byten så slingrar den sig runt bytet. Parningen sker i regel under april och maj. Honan föder levande ungar under augusti och september, precis innan dom ska gå till vintervila. Det är förbjudet att fånga hasselsnok, men skulle man göra det så biter den febrilt. Samt en illaluktande vätska sprutas ut från analöppningen.

Har man ormar på sin tomt så är det bättre att fånga in dem, än att slå ihjäl dom. Använd en hink med plastlock och kör minst 2 kilometer från hemmet, gå den sista biten för utplacering i skogen.

Arten är fridlyst i Sverige, liksom de övriga ormarna.

Hasselsnok Coronella austeriaca
Hasselsnok Coronella austeriaca

Hasselsnok Coronella austeriaca
Hasselsnok Coronella austeriaca Klicka på bilden för en större bild.

Hasselsnok Coronella austeriaca
Hasselsnok Coronella austeriaca Runda pupiller

Hasselsnok Coronella austeriaca
Hasselsnok Coronella austeriaca Här ser man de två mörka parallella raderna.

Fler reptilbilder hittar ni här:

Svenska ormar
Ormöga 2
Ormögon
Skogsödlan
Vattensnok eller vanlig snok
Hasselsnok
Huggorm ett vårtecken

Huggorm ett vårtecken

Att möta en orm tidigt på våren är ett av våra vårtecken. Och jag möte en söt liten huggorm härom dagen. Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt.
Men det är inte ofta jag träffar på dessa ljusa huggormar, dom som jag träffar på är nästan helt svarta. Det kan ni se på bilderna som jag har tagit.

Har man ormar på sin tomt så är det bättre att fånga in dem, än att slå ihjäl dom. Använd en hink med plastlock och kör minst 2 kilometer från hemmet, gå den sista biten för utplacering i skogen.

Arten är fridlyst i Sverige, liksom de övriga ormarna.

Huggorm Vipera berus
Huggorm Vipera berus

Huggorm Vipera berus
Huggorm Vipera berus

Huggorm Vipera berus
Huggorm Vipera berus

Huggorm Vipera berus
Huggorm Vipera berus

Huggorm Vipera berus
Huggorm Vipera berus Ljus färgad variant

Huggorm Vipera berus
Huggorm Vipera berus Huggorm med rödbrun grundfärg. (Äsping) Beroende på vart i landet man bor kan äsping betyda ung huggorm. Men jag framhåller den rödbruna färgen som äsping.

Huggorm Vipera berus
Huggorm Vipera berus Nyligen ömsat skinn

Fler reptilbilder hittar ni här:

Svenska ormar
Ormöga 2
Ormögon
Skogsödlan
Vattensnok eller vanlig snok
Hasselsnok
Huggorm ett vårtecken