Förra året 2022 blev för mig, en spännande och lärorik år med trollsländor. Jag fick se flera nya arter detta år, samt se flera arter som jag fick fotografera flera gånger. Vi började med att åka upp till Dalarna för att se på fjärilar. Men på vägen hem stannade vi till för att se på Fjällmosaikslända.
Här hemma i Östergötland åkte vi till Grytkärren för att se på Dvärgflickslända. Oj oj! så svårt det var att finna denna art i grässvålen. Det som var nästan roligaste under förra året var att Mindre kejsartrollslända fanns på många platser i Valdemarsvik. Och därför kunde jag fotografera den flertalet gånger under året. Året innan fick jag bara några suddiga bilder på långt håll.
FjällmosaiksländaAeshna caerulea Hane DvärgflicksländaNehalennia speciosa Det var en stor utmaning att fotografera Dvärgflicksländan efter som den är så liten och tanig och grönfärgad. Minsta lilla blåst så var den borta och man fick börja om från början med att leta efter den. Kroppen är smalare än de gröna grässtråna som den sitter på. Mindre kejsartrollslända Anax parthenope Hona Denna art expanderar kraftigt för varje år som går. År 2021 fick jag bara se den en eller två gånger. Men förra året upptäckte jag den på många platser i Valdemarsvik och i närområdet. Den är nästan lika stor som Blå Kejsartrollsländan och lever i stort sätt på samma områden. Större kustflickslända Ischnura elegans
Alla har vi fått sätt och uppleva klimatförändringar i vårt land, med ett varmare väderlek och mera nederbörd. År 2017 fick vi tre nätter med minus 10 grader under mitten av Maj månad. Jag pratar om där jag bor i Östergötland. Och det var förödande för alla våra insekter och fruktträden.
Året där på 2018 minns vi alla som den varmaste och torraste sommaren med 30 grader varmt i en hel månad. 2019 var ett år som våra insekter fick ett litet andrum. Vädermässigt så var det lite lugnare med nästan normal nederbörd och värme. Många insektsarter kunde återhämta sig lite under detta år.
Men corona året 2020 blev inte speciellt bra för insekterna. Redan i Maj månad fick vi 20 till 21 nätter med frost igen. Vilket innebar stora svårigheter för insekterna och fruktträden. Just maj månad är starten för alla våra insekter som ska förberedas sig för den annalkande sommaren. Insektsäggen kläcks och larver som har gömt sig i den djupare förnan kommer upp till ytan, just under månaden Maj. Och kommer det många frostnätter hinner dessa insekter inte att söka skydd. Vilket innebär att de fryser ihjäl.
Tranbär Vaccinium oxycoccos
År 2018 med den torra och varma sommaren är nog den som är allra värst. Torkan är det inte många insektslarver som kan komma undan med. Är man en liten larv kan man inte krypa iväg speciellt långt innan törsten och hungern slår till. Och just det hände under sommaren 2018.
I Valdemarsviks kommun finns det många myrar och kärrmarker, där vi har en insektsfauna som är speciellt anpassad till dessa förhållanden. Och en fjärilsart som är specialiserad för kärrmarker är Myrpärlemorfjärilen. Dess larver lever på Rosling och Tranbär. I regel så växer dessa arter på tuvor av vitmossa.
Under sommaren 2018 lägger Myrpärlemorfjärilen som vanligt sina ägg på dessa växter. Och när Juli månad kommer med värme och torka, så torkar alla värdväxter ut. Och larverna har då inget att äta, än de svälter helt enkelt ihjäl. Således har klimatförändringar påverkat våra fjärilar lokalt i Sverige.
Parningsakt mellan Myrpärlemorfjäril Boloria aquilonaris
Under 2019 och 2020 har jag letat i ett tio-talet myr och kärrmarker i Valdemarsviks kommun. Och jag har inte återfunnit någon fjäril på dessa marker. Det kan vara så att Myrpärlemorfjärilen är helt utrotad i kommunen sedan 2018, som var det år jag senast såg denna art flyga.
Denna fjärilsart är inte hotad i Sverige. Längre in från kustområdena finns fjärilen kvar. Och det är jag väldigt glad för. Tydligen är påverkan lokalt längs med Östersjökusten.
Men vi kan få ännu värre sommartorka i framtiden. Om torkan startar redan i slutet av Maj och håller i sig ända till Augusti månad. Då kan vi förlora många andra arter, när deras värdväxter torkar upp. Jag hoppas verkligen inte att detta skräckscenario blir verklighet. Men vi vet inte hur våra sommar blir dom kommande åren. Det kanske rent av blir blöta somrar med ihållande regn. Och det skapar andra bekymmer för våra insekter.
Svartringlad pärlemorfjäril Boloria eunomia
Jag vill inte bara svartmåla framtiden i det här inlägget, än att det finns glädjeämne också. Som Svartringlad pärlemorfjäril som också lever i samma habitat som Myrpärlemorfjärilen gör. Och den har ökat något på mina kärrmarker som jag har sätt, under de senaste åren. Dess larver lever även på Odon och Blåbär. De har större chans att överleva när de har flera värdväxter att ta till.
Jag hoppas att året 2021 blir en vändpunkt för alla fjärilsarter i Sverige. Och med det menar jag lagom med regn och värme växelvis.
Det finns något glömt och gömt i Valdemarsvik. Och det är en unik park med djur, och människor i betong. Det finns dammar och små vattenkanaler eller rättare sagt bäckar. När jag var lite åkte vi till parken flera gånger under början av 70-talet. Jag och min bror sprang omkring och klättrade på figuren. I alla fall försökte klättra upp på hjortarna och älgarna. Men tyvärr kom vi inte upp på dem, vi var ju så små på den tiden.
I dammarna fanns det inplanterad fisk som vi tyckte var extra roligt att se. Fiskarna var väldigt oskygga och det var nästan så att vi kunde klappa dem. Det lyckat dess vi inte med, men blötta blev vi i vilket fall som helst. Något som min far inte tyckte var så roligt, när vi åkte hem i bilen dyngsura. Far min förmanande oss, att nästa gång vi skulle besöka parken skulle vi få sitta kvar i bilen. Men som jag mins det fick vi även kommande gånger följa med ut i parken. Bara om vi sköte oss.
Grovarbetare i betong
Jag och min bror tycket om alla djuren som finns i parken. Medans min far tyckte om att se all den blomster prakt som fanns i parken. Själv kommer jag inte ihåg blommorna. Men min far säger att det var mycket blommor runt omkring i parken. Och att det var alla dessa blommor som besökarna kom för att se.
Älgtjur i betong
Jag har pratat med folk som bor i området. Och idag är det ingen större turistinvasion i parken. Själva parken har förfallit sedan slutet av 70-talet. Och det kunde jag själv se. Blommorna och fiskarna är borta sedan länge. Bara betongfigurerna är kvar, lite skamfilade är dom. Nu pratas det om att restaurerar figurerna och eventuellt börja införa lite blommor i parken. Än så länge har man bara röjt bort all sly och en del träd, så att betongfigurerna kommer fram mer synligt.
Det var Henrik Ekström som skapade parken. Först med blommor och sedan med betongfigurerna. Jag hoppas att parken rustas upp så att vi får en turistattraktion i Valdemarsvik. Så roligt det skulle vara om vi fick se några nya djur i betong. En björn som står på bakbenen eller ett Lodjur som ser ner ifrån ett träd.
Älgko i betong
Hitta hit: Betongparken ligger strax söder om Valdemarsvik. Åk på gamla riksvägen söder ut ca 1,5 km. När man ser sex hus på vänster sida, då är man framme.
Från E22:an åker man av vid Kafé Kårtorp (södra infarten till Valdemarsvik) åk ca 3 km. Man kommer först till Gållösa betongfabrik. Strax där efter ligger parken bakom de sex villorna.
