Det som utmärker snabbvingarna är den lilla svansen på nedre vingpar. Snabbvingarna är små till medelstora fjärilar och finns i stort sätt i hela landet förutom i fjällregionen. Det finns sex arter i vårt land. Den som är mest vanlig och utbredd är Grönsnabbvingen. Där efter kommer Eksnabbvingen och Eldsnabbvingen som är två andra arter som är ganska vanliga. Almsnabbvingen är en art som är utbredd i halva vårt land, men är betydligt svårare att få syn på. Busksnabbvingen finns längs östra kusten ifrån Skåne i syd till Östergötland i norr. Den snabbvinge som är minst vanlig är Krattsnabbvingen. Den finns bara i Skåne, Blekinge, östra Kalmar län och på Öland. Alla tillhör familjen Juvelvingar.
Inför den nya Nationalnyckeln som kom ut 2005 ändrade man på ett antal fjärilsnamn som inte stämmer med dagens situation för fjärilarna. Där var flera arter av snabbvingar som fick ett nytt namn.
| Vetenskapligt namn | Nytt namn | Äldre svenskt namn |
| Thecla betulae | Eldsnabbvinge | Björksnabbvinge |
| Callophrys rubi | Grönsnabbvinge | Björnbärssnabbvinge |
| Satyrium pruni | Busksnabbvinge | Plommonsnabbvinge |
| Satyrium ilicis | Krattsnabbvinge | Järneksnabbvinge |
Almsnabbvinge Satyrium w-album
Busksnabbvinge Satyrium pruni
Busksnabbvinge Satyrium pruni
Andra bloggar om: Insekter, fjärilar, dagflygande fjärilar, Foto, Naturbilder
Är det intressant?
