I mitten av Maj 2017 kom det en rejäl kalldusch för alla insekter, under tre nätter blev det så kallt som tio minusgrader. Dessa kalla nätter slog sönder många arter, främst vår och försommar arter. Även växterna drabbades som äpplen och päron. Vi blev utan dessa frukter detta år. Getingar och flugor blev sällsynta gäster vid vårt altanbord. Men för all del, dessa gäster kan man vara utan.
Här i östra Östergötland drabbades många fjärilsarter av den stränga kylan. Nässelfjärilen är nästan helt utraderad på många av mina fjärilslokaler. Videfuksen är helt utrotad i Valdemarsviks kommun. Denna fjärilsart var en nykomling till vår fjärilsfauna och troligen kommer det att ta många år innan den kommer tillbaka. Om den i huvud taget kommer tillbaka.
Även Grönsnabbvingen och Tosteblåvingen tog rejält med stryk och minskade i antal. Plus ett tiotalet arter till minskade detta år.
I år 2018 har flertalet arter återhämtat sig någorlunda, men inte Nässelfjärilen. Den lyser med sin frånvaro.
Årets varma och torra sommar kommer att gå till historian som den varmaste sommaren vi minns. Och att det blev så varmt och torrt har gynnat några fjärilsarter. Ditt tillhör Rovfjärilen och Kålfjärilen som under Juli och Augusti månad har exploderat i antal. När man går ut i ängsmarkerna som har blommor, så kan man se dessa två arter flyga i hundratals. Kanske rent av i tusentals individer. Det är främst Rovfjärilen som man kan se flyga mellan blommorna. Plus någon Citronfjäril.
Den varma och torra sommaren kan även missgynna fjärilsarterna. Jag tänker främst på torkan. När värdväxterna torkar in, kan larverna inte få i sig tillräckligt med föda och i värsta fall kan de dö. Eller de kan bli mindre i storlek och drabbas av sjukdomar. Jag hoppas att larverna han med att äta upp sig inför puppstadiet. Vi får se hur det går för fjärilsarterna nästa år 2019.
