Snoken finns i hela Europa utom på Irland och i de nordliga delarna av Norden.
I Sverige förekommer snoken upp till strax söder om Sundsvall. Snoken är den ormart som är mest skygga, den flyr genast när den känner av markvibrationerna från våra fotsteg. Huggormen där i mot flyr inte lika snabbt undan, utan stanna gärna kvar ett tag och man kan fotograferad den i lugn och ro.
Att fotografera snokar är mycket svårare, man måste smyga sakta och försiktigt fram utan att stampa i marken. Att snoken är så rädd kan bero på att den saknar gift och i stället flyr.

Det vanligaste kännetecknet är den vita eller gula fläckar på vardera sida av nacken.
Dom vanligaste färgkombinationerna är gröngrå till brun och här i Östergötland finns dom som nästan svarta eller mycket mörka. Snokens pupillerna är runda och inte som huggormens, som har långsmala ögon.
Man kan även se små mörka prickar längs ryggen, men på mina mörka snokar är det svårt att se dem. Men jag har några bilder där även dessa prickar syns. Snoken är en utmärkt simmare och den trivs i sjöar och dammar.

Vid banvallsdammen brukar det finnas många snokar som har sina jaktmarker. Där brukar dom jaga grodor och paddyngel, efter som det inte finns någon fisk i dammen. Fisk är annars en av snoken huvudföda. Snoken är vår största orm med en längd upp till 140 cm.

Har man ormar på sin tomt så är det bättre att fånga in dem, än att slå ihjäl dom. Använd en hink med plastlock och kör minst 2 kilometer från hemmet, gå den sista biten för utplacering i skogen.

Arten är fridlyst i Sverige, liksom de övriga ormarna.

Vanlig snok Natrix natrix

Vattensnok Natrix natrix

Vanlig snok Natrix natrix

Vanlig snok Natrix natrix

Vanlig snok Natrix natrix Mörka prickar längs med ryggen

Doris Andersson har skickat in bilder på ett ormskinn från en ömsning . Skinnet mäter 120 centimeter långt.

Foto: Doris Andersson

Foto: Doris Andersson

Fler reptilbilder hittar ni här:

Svenska ormar
Ormöga 2
Ormögon
Skogsödlan
Vattensnok eller vanlig snok
Hasselsnok
Huggorm ett vårtecken